×

28 Maj 2018 drabbades jag oväntat av en ordentlig knäskada. Mer om det finns att läsa i ett annat inlägg, men kort och gott: Tränade fotboll, var oattackerad och helt plötsligt vek sig knät i en fotisättning när jag skulle ta emot en passning. Det visade sig vid röntgen att främre korsbandet var delvis av och inre sidoledbandet ordentligt uttänjt. Det tog mig 9-10 månader innan jag sprang 5 kilometer igen och knappa året innan jag spelade min första fotboll igen.

Sedan dess har jag utövat allt från fotboll & innebandy till löpning och framförallt badminton. Även om fotbollens timmar är bra mycket färre än både löpningen och badmintonens, så har det ändå fungerat väldigt bra.

Fram till 17 Maj 2022, dvs nästan exakt fyra år senare och på exakt samma sätt viker sig samma knä på mer eller mindre identisk tillfällighet. Sätter ner fötter och ska ta emot en passning.

Oerhört tungt att återigen rehabilitera sig tillbaks. För tillbaks ska jag, även om fotbollen är ett avslutat kapitel så vill jag definitivt tillbaks till löpningen. Skadan känns i nuläget något lättare än sist, men det är innan jag varit och gjort röntgen. Återstår att se vad den ger och när jag nästa gång tar några löpsteg igen.

28 Maj 2018 drabbades jag oväntat av en ordentlig knäskada. Mer om det finns att läsa i ett annat inlägg, men kort och gott: Tränade fotboll, var oattackerad och helt plötsligt vek sig knät i en fotisättning när jag skulle ta emot en passning. Det visade sig vid röntgen att främre korsbandet var delvis av och inre sidoledbandet ordentligt uttänjt. Det tog mig 9-10 månader innan jag sprang 5 kilometer igen och knappa året innan jag spelade min första fotboll igen.

Sedan dess har jag utövat allt från fotboll & innebandy till löpning och framförallt badminton. Även om fotbollens timmar är bra mycket färre än både löpningen och badmintonens, så har det ändå fungerat väldigt bra.

Fram till 17 Maj 2022, dvs nästan exakt fyra år senare och på exakt samma sätt viker sig samma knä på mer eller mindre identisk tillfällighet. Sätter ner fötter och ska ta emot en passning.

Oerhört tungt att återigen rehabilitera sig tillbaks. För tillbaks ska jag, även om fotbollen är ett avslutat kapitel så vill jag definitivt tillbaks till löpningen. Skadan känns i nuläget något lättare än sist, men det är innan jag varit och gjort röntgen. Återstår att se vad den ger och när jag nästa gång tar några löpsteg igen.

×

24 mars 2018 sprang jag mitt senaste lopp. Då, i slutfasen av en 12 veckor långt PT-uppstyrt styrke och kost-schema. Jag var en bit ifrån löpartoppformen, men jag skulle ett par veckor senare vara i mitt livs fysiska form efter dessa 12 strikta veckor.

Om denna period har med vad som sedan skulle hända i slutet av maj vet jag inte, men den 28e Maj stressade jag ner till en fotbollsträning. Jag skulle egentligen inte vara med då jag visste att jag skulle få stressa. Men vädret och suget efter fotboll satte stopp för dessa planer och några minuter sent gled jag in i fotbollsträningen. 35 minuter in i passet, till synes oattackerad föll jag ihop efter att knät ha vikt sig.

Jag kände direkt efter fallet att det var något allvarligare än "vanligt" och jag minns att jag sekunder efter skadan när jag låg där sa "det där var nog säsongen" och syftade på fotbollen. Det skulle ju senare visa sig att jag fick rätt tyvärr.

Cirka fem veckor efter skadan fick jag tack vare min svägerska komma in på en magnetröntgen. Jag kunde då fortfarande inte gå, trots försök till rehabiliteringsövningar.

Sen gick det fort! Två dagar efter röntgen fick jag operationstid. Det konstaterades att främre korsbandet var partiellt av och inre ligamentet i knät var ordentligt uttänjt. Under själva operationen gjordes egentligen inget annat än att mobilisera knät för att konstatera att jag hade full rörlighet. (Dohh!, Klart dom kunde röra på mitt knä när jag var nedsövd)

Sedan väntade en plågsam och långt rehabiliteringsprogram för att komma tillbaks till framförallt löpningen. Plågsamt både mentalt och fysiskt då det gick långsamt och övningarna skulle tänjas så det gjorde ONT. Fick inledningsvis värktabletter jag skulle äta innan övningarna för att kunna uthärda smärtan som övningarna framkallade.

Jag kunde snart gå normalt och redan i början på september testade jag att springa. Dock endast 600-800m några gånger. Dock endast för att inse att kroppen inte var reda för löpning än.

Det var i början på november som jag återigen gjorde ett försök att börja springa och det med väldigt små ökningar av distans. Den här gången skulle det gå bättre, 30 december sprang jag 2500m och i slutet av januari hade det blivit 5 kilometer. Mitten av Mars och första milen efter skadan. Allt gick sedan enligt plan till början av maj. Det gick så bra så jag försiktigt även började spela fotboll! Det gick bra inledningsvis, men sen tror jag kroppen trots allt sade ifrån då det blev för mycket. För jag har nu sedan maj haft små problem med mitt knä. Något som för ett par veckor sedan tros vara hopparknä.

Springer idag långt ifrån några personbästa och håller antalet pass nere till få och relativt korta.

24 mars 2018 sprang jag mitt senaste lopp. Då, i slutfasen av en 12 veckor långt PT-uppstyrt styrke och kost-schema. Jag var en bit ifrån löpartoppformen, men jag skulle ett par veckor senare vara i mitt livs fysiska form efter dessa 12 strikta veckor.

Om denna period har med vad som sedan skulle hända i slutet av maj vet jag inte, men den 28e Maj stressade jag ner till en fotbollsträning. Jag skulle egentligen inte vara med då jag visste att jag skulle få stressa. Men vädret och suget efter fotboll satte stopp för dessa planer och några minuter sent gled jag in i fotbollsträningen. 35 minuter in i passet, till synes oattackerad föll jag ihop efter att knät ha vikt sig.

Jag kände direkt efter fallet att det var något allvarligare än "vanligt" och jag minns att jag sekunder efter skadan när jag låg där sa "det där var nog säsongen" och syftade på fotbollen. Det skulle ju senare visa sig att jag fick rätt tyvärr.

Cirka fem veckor efter skadan fick jag tack vare min svägerska komma in på en magnetröntgen. Jag kunde då fortfarande inte gå, trots försök till rehabiliteringsövningar.

Sen gick det fort! Två dagar efter röntgen fick jag operationstid. Det konstaterades att främre korsbandet var partiellt av och inre ligamentet i knät var ordentligt uttänjt. Under själva operationen gjordes egentligen inget annat än att mobilisera knät för att konstatera att jag hade full rörlighet. (Dohh!, Klart dom kunde röra på mitt knä när jag var nedsövd)

Sedan väntade en plågsam och långt rehabiliteringsprogram för att komma tillbaks till framförallt löpningen. Plågsamt både mentalt och fysiskt då det gick långsamt och övningarna skulle tänjas så det gjorde ONT. Fick inledningsvis värktabletter jag skulle äta innan övningarna för att kunna uthärda smärtan som övningarna framkallade.

Jag kunde snart gå normalt och redan i början på september testade jag att springa. Dock endast 600-800m några gånger. Dock endast för att inse att kroppen inte var reda för löpning än.

Det var i början på november som jag återigen gjorde ett försök att börja springa och det med väldigt små ökningar av distans. Den här gången skulle det gå bättre, 30 december sprang jag 2500m och i slutet av januari hade det blivit 5 kilometer. Mitten av Mars och första milen efter skadan. Allt gick sedan enligt plan till början av maj. Det gick så bra så jag försiktigt även började spela fotboll! Det gick bra inledningsvis, men sen tror jag kroppen trots allt sade ifrån då det blev för mycket. För jag har nu sedan maj haft små problem med mitt knä. Något som för ett par veckor sedan tros vara hopparknä.

Springer idag långt ifrån några personbästa och håller antalet pass nere till få och relativt korta.

×

De säger att löpning ska vara så förbannat hälsosamt, men jag tycker skavankerna avlöser varandra rätt bra jag.

Du har ökat träningsmängden för fort tänker du säkert nu. Men faktum är att det är precis det jag inte gjort. Jag har sakta men säkert vant mig vid flera kilometers löpning varje vecka.

Senaste skavanken är alltså smärta i vänster knä. Det är en smärta som kommer efter några kilometers löpning och sedan tilltar ju längre jag springer. Det gör ont att böja knät, dvs varje löpsteg. Var gör det ont? På själv knäskålen till höger (se bild)

Nu har jag fått ordinerad stretchning av knäskålssenan. Hoppas verkligen det inte så något långvarigt, jag har ju flera lopp inbokade och det börjar ju närma sig!

De säger att löpning ska vara så förbannat hälsosamt, men jag tycker skavankerna avlöser varandra rätt bra jag.

Du har ökat träningsmängden för fort tänker du säkert nu. Men faktum är att det är precis det jag inte gjort. Jag har sakta men säkert vant mig vid flera kilometers löpning varje vecka.

Senaste skavanken är alltså smärta i vänster knä. Det är en smärta som kommer efter några kilometers löpning och sedan tilltar ju längre jag springer. Det gör ont att böja knät, dvs varje löpsteg. Var gör det ont? På själv knäskålen till höger (se bild)

Nu har jag fått ordinerad stretchning av knäskålssenan. Hoppas verkligen det inte så något långvarigt, jag har ju flera lopp inbokade och det börjar ju närma sig!