×

Midnattsloppet 2020 - spring där du är. Skulle det gå att motivera sig?

Svaret var definitivt JA! Gick och tänkte på loppet hela dagen, planerade för hur det skulle springas, var jag skulle ta tid och förlora tid. För jag hade ju ett tydligt mål. Jag ville klara under 50 minuter, något jag inte gjort sedan innan min knäskada för dryga två år sedan.

Så peppen var total. Igång med Midnattsloppets app och allt verkade fungera förvånansvärt bra, fram till loppet startade. Det var värmning och sång och nedräkning, allt i sin ordning med andra ord. Ända skillnaden var att man inte befann sig i Stockholm City, mitt ibland tusentals andra hungriga löpare.

Jag gav mig iväg och väntade med spänning på den musikunderhållning appen skulle generera allteftersom löpturen. Jag väntade och väntade och inbillade mig att ja, det är ju tyst på sina håll även i riktiga Midnattsloppet. Men när jag sprungit 1,5 kilometer anade jag oråd. Ingen kilometertid som sig utlovat och total tystnad. Jag sätter här igång min egna Spotify-lista.

Själva löpningen då? Hade ett par enkla kilometer inledningsvis där jag visste jag hade möjlighet att samla på mig några tillgodo-sekunder. S blev också fallet och när backarna kom kilometer 3-4 hade jag råd att tappa tid. Jag visste även att kilometer 5 skulle gå tungt, trots relativt flack kilometer så skulle det dröja efter backarna innan jag återhämtat mig. Så blev också fallet.

Efter fem kilometer ligger jag 22 sekunder på rätt sida för att klara under 50 minuter. Kilometer 6 och den kilometer innan mål som förmodligen var sista chansen att plocka tid då den är flack med något lätt nedförslut. Sagt och gjort, 28 sekunder på rätt sida efter 6k.

Sjunde kilometer är tung, trots en behaglig kupering känner jag hur jag börjar tappa fart och börjar faktiskt tappa energi. Då hade jag ett par tuffare kilometer framför mig innan sista kilometern där jag var medveten om att jag hade chans att plocka in eventuellt tid.

Kilometer 8-9 är det tuffaste, det går uppför, kroppen gå på vilja och inte energi. Med en kilometer kvar har jag tappat det mesta och med några ynka sekunder till goda. Men så hade jag ju den sista kilometern kvar som gick utför mestadels.

I mål och landar med 17 sekunders marginal på rätt sida målet! 49:43 blir sluttiden. Appen stannar aldrig och har flippat ur helt, men det kommer mig inte så mycket, jag var klar!

Midnattsloppet 2020 - spring där du är. Skulle det gå att motivera sig?

Svaret var definitivt JA! Gick och tänkte på loppet hela dagen, planerade för hur det skulle springas, var jag skulle ta tid och förlora tid. För jag hade ju ett tydligt mål. Jag ville klara under 50 minuter, något jag inte gjort sedan innan min knäskada för dryga två år sedan.

Så peppen var total. Igång med Midnattsloppets app och allt verkade fungera förvånansvärt bra, fram till loppet startade. Det var värmning och sång och nedräkning, allt i sin ordning med andra ord. Ända skillnaden var att man inte befann sig i Stockholm City, mitt ibland tusentals andra hungriga löpare.

Jag gav mig iväg och väntade med spänning på den musikunderhållning appen skulle generera allteftersom löpturen. Jag väntade och väntade och inbillade mig att ja, det är ju tyst på sina håll även i riktiga Midnattsloppet. Men när jag sprungit 1,5 kilometer anade jag oråd. Ingen kilometertid som sig utlovat och total tystnad. Jag sätter här igång min egna Spotify-lista.

Själva löpningen då? Hade ett par enkla kilometer inledningsvis där jag visste jag hade möjlighet att samla på mig några tillgodo-sekunder. S blev också fallet och när backarna kom kilometer 3-4 hade jag råd att tappa tid. Jag visste även att kilometer 5 skulle gå tungt, trots relativt flack kilometer så skulle det dröja efter backarna innan jag återhämtat mig. Så blev också fallet.

Efter fem kilometer ligger jag 22 sekunder på rätt sida för att klara under 50 minuter. Kilometer 6 och den kilometer innan mål som förmodligen var sista chansen att plocka tid då den är flack med något lätt nedförslut. Sagt och gjort, 28 sekunder på rätt sida efter 6k.

Sjunde kilometer är tung, trots en behaglig kupering känner jag hur jag börjar tappa fart och börjar faktiskt tappa energi. Då hade jag ett par tuffare kilometer framför mig innan sista kilometern där jag var medveten om att jag hade chans att plocka in eventuellt tid.

Kilometer 8-9 är det tuffaste, det går uppför, kroppen gå på vilja och inte energi. Med en kilometer kvar har jag tappat det mesta och med några ynka sekunder till goda. Men så hade jag ju den sista kilometern kvar som gick utför mestadels.

I mål och landar med 17 sekunders marginal på rätt sida målet! 49:43 blir sluttiden. Appen stannar aldrig och har flippat ur helt, men det kommer mig inte så mycket, jag var klar!