Jag hade lite svårt inför loppet att sätta ett rimligt mål. Sub 50 med marginal på Södern Runt tidigare under sommaren var ju så flackt och efter det har jag inte varit i närheten av Sub50 på milen. Egentligen aldrig försökt, men ändå sprungit 7k med fart.
Målet landade till slut på att sub52 på Midnattsloppets något knepiga bansträckning, något jag tänkte att jag ändå skulle få slita en del för.
Loppet drar igång, pang och 20 sekunder senare passerar man startlinjen. Ca: 1000 löpare per grupp och det tar sin tid innan man ens når startlinjen. En aningen rädsla att hamna efter pga. trängsel. Men det gick som oftast rätt snabbt att ta sig till fritt spår.
Ganska snabbt bestämde jag mig för att inledningsvis lägga mig något under 5:00min/km tempo för att ändå ge mig chansen att tappa på de tyngre partierna av banan.
Tre första kilometerna på 14:38, allt enligt plan och tempot kändes överkomligt. Men så kom ju km 4-5 där man ska upp förbi Katarina Kyrka. Med starka minnen från förr då jag kanske tagit backarna lite för aggressivt för att sedan ha svårt att orka driva upp tempot när det börjar gå utför igen, var scenariot något liknande. Jag märkte hur jag sprang vänster i backen och sprang om väldigt mycket folk. Med andra ord hade jag förmodligen lagt tempot aningen högt.
Km 4 respektive 5 klockar in på 5:22 samt 5:18. Men det var slutet av kilometer 5 när det började gå utför och de närmaste kilometerna därefter som förvånade mig till det positiva för kvällen. Lät i utförslutet benen rulla och återhämtade mig oförskämt snabbt efter stigningen och km 6 och 7 klockas in på 4:49 resp. 4:36 (!) och där någonstans började jag definitivt se möjligheterna till sub 50.
Kilometer 8-9 är kämpiga och Mose Backe har aldrig varit så lång. Orka nu hålla tempot kring 5:00 så har du sub50!
Mose Backe är över och 5:11 resp. 5:02 blir tiderna inför sista kilometern.
På upploppet med allt folk, nedförslut inför upploppsrakan vet jag att det finns tid att hämta.
Runt Maria Torget trycker jag på, trots att pulsen skenat i Mose Backe, svänger in på upploppet och inser att spurten trycktes av aningen tidigt. Får hålla igen de sista hästarna på upploppet för att inte kräkas, men klockar ändå in sista på 4:32 och loppet med nästan halvminuten under 50!
Summan av det hela blir så klart en enorm glädje. Trodde verkligen aldrig på förhand att det skulle vara möjligt. Men kul och av mina sju genomförda Midnattsloppet var detta mitt 3:e snabbaste.
Jag hade lite svårt inför loppet att sätta ett rimligt mål. Sub 50 med marginal på Södern Runt tidigare under sommaren var ju så flackt och efter det har jag inte varit i närheten av Sub50 på milen. Egentligen aldrig försökt, men ändå sprungit 7k med fart.
Målet landade till slut på att sub52 på Midnattsloppets något knepiga bansträckning, något jag tänkte att jag ändå skulle få slita en del för.
Loppet drar igång, pang och 20 sekunder senare passerar man startlinjen. Ca: 1000 löpare per grupp och det tar sin tid innan man ens når startlinjen. En aningen rädsla att hamna efter pga. trängsel. Men det gick som oftast rätt snabbt att ta sig till fritt spår.
Ganska snabbt bestämde jag mig för att inledningsvis lägga mig något under 5:00min/km tempo för att ändå ge mig chansen att tappa på de tyngre partierna av banan.
Tre första kilometerna på 14:38, allt enligt plan och tempot kändes överkomligt. Men så kom ju km 4-5 där man ska upp förbi Katarina Kyrka. Med starka minnen från förr då jag kanske tagit backarna lite för aggressivt för att sedan ha svårt att orka driva upp tempot när det börjar gå utför igen, var scenariot något liknande. Jag märkte hur jag sprang vänster i backen och sprang om väldigt mycket folk. Med andra ord hade jag förmodligen lagt tempot aningen högt.
Km 4 respektive 5 klockar in på 5:22 samt 5:18. Men det var slutet av kilometer 5 när det började gå utför och de närmaste kilometerna därefter som förvånade mig till det positiva för kvällen. Lät i utförslutet benen rulla och återhämtade mig oförskämt snabbt efter stigningen och km 6 och 7 klockas in på 4:49 resp. 4:36 (!) och där någonstans började jag definitivt se möjligheterna till sub 50.
Kilometer 8-9 är kämpiga och Mose Backe har aldrig varit så lång. Orka nu hålla tempot kring 5:00 så har du sub50!
Mose Backe är över och 5:11 resp. 5:02 blir tiderna inför sista kilometern.
På upploppet med allt folk, nedförslut inför upploppsrakan vet jag att det finns tid att hämta.
Runt Maria Torget trycker jag på, trots att pulsen skenat i Mose Backe, svänger in på upploppet och inser att spurten trycktes av aningen tidigt. Får hålla igen de sista hästarna på upploppet för att inte kräkas, men klockar ändå in sista på 4:32 och loppet med nästan halvminuten under 50!
Summan av det hela blir så klart en enorm glädje. Trodde verkligen aldrig på förhand att det skulle vara möjligt. Men kul och av mina sju genomförda Midnattsloppet var detta mitt 3:e snabbaste.