×

Det tog alltså 13,5 månader efter knäskadan innan jag vågade mig på att ställa upp i lopp igen. Musköloppet 5km blev premiärloppet och det gick över förväntan.

Jag sprang in på 25:05 och det är årsbästa med en marginal på ca: 40 sekunder. Jag var otroligt osäker på vad som skulle gå att krama ur kroppen, så målet innan var att gå in på under 27. Här kommer en race-rapport!

Först och främst höll jag på att missa starten då den gick av stapeln två minuter tidigare än utsatt tid. Så jag hamnade rätt lång bak i startfållan.

Musköloppet är en ganska tuff sträckning, bortsett från den första kilometern, så när starten väl gick försökte jag ta mig fram till fritt spår relativt fort då loppet efter cirka en kilometer leds in på en stig där det är ytterst svårt att springa förbi löpare. Dessutom är det nedför så det går ganska bra att hålla fart. Första kilometer tickar in på 4:37 tempo!

I början på andra kilometern och på denna stig så faller löparen framför mig, så jag får hoppa ett par olustiga steg för att undvika att ramla över honom. Löparen verkade klara sig relativt bra och jag fortsatte. Kilometer två är jobbig, det är typ bara uppför, dock står vänner och fru med pepp precis efter två kilometerskontrollen så då gäller det att hålla god min :) Andra kilometern, 5:!6, trots typ bara uppför.

Tredje kilometern leds snart ner på en äng, gräset är strävt och cirka en decimeter högt vilket gör det tungt att springa i. I detta gräs springer man typ 700m innan man i alla fall får en grusväg att springa på. Trots den tuffa terrängen klockar tredje kilometern in på 4:55 vilket förvånade mig. Tror det då det tändes ett hopp om att gå in under 25 minuter.

Fjärde kilometern och pulsen hade skenat efter ängen, jag fick hålla igen något och tickar in på 5:13. Den brandman som stod och sprutade vatten kunde inte stått mer lägligt!

Sista kilometern är tuff, ihop med slutet på fjärde kilometer och mer än första halvan på sista är uppför och det går uppför i en backe som ser ut att ta slut, men som sedan fortsätter en bit till, dvs mentalt jobbigt. När jag väl når krönet är det visserligen bara 400-500 m kvar att springa, men då går 200-300m åt till att få ned pulsen för att kunna trycka på på upploppet.

Mål och klockan stannar på 25:05. Riktigt nöjd! Medalj och banan kirrad!

Det tog alltså 13,5 månader efter knäskadan innan jag vågade mig på att ställa upp i lopp igen. Musköloppet 5km blev premiärloppet och det gick över förväntan.

Jag sprang in på 25:05 och det är årsbästa med en marginal på ca: 40 sekunder. Jag var otroligt osäker på vad som skulle gå att krama ur kroppen, så målet innan var att gå in på under 27. Här kommer en race-rapport!

Först och främst höll jag på att missa starten då den gick av stapeln två minuter tidigare än utsatt tid. Så jag hamnade rätt lång bak i startfållan.

Musköloppet är en ganska tuff sträckning, bortsett från den första kilometern, så när starten väl gick försökte jag ta mig fram till fritt spår relativt fort då loppet efter cirka en kilometer leds in på en stig där det är ytterst svårt att springa förbi löpare. Dessutom är det nedför så det går ganska bra att hålla fart. Första kilometer tickar in på 4:37 tempo!

I början på andra kilometern och på denna stig så faller löparen framför mig, så jag får hoppa ett par olustiga steg för att undvika att ramla över honom. Löparen verkade klara sig relativt bra och jag fortsatte. Kilometer två är jobbig, det är typ bara uppför, dock står vänner och fru med pepp precis efter två kilometerskontrollen så då gäller det att hålla god min :) Andra kilometern, 5:!6, trots typ bara uppför.

Tredje kilometern leds snart ner på en äng, gräset är strävt och cirka en decimeter högt vilket gör det tungt att springa i. I detta gräs springer man typ 700m innan man i alla fall får en grusväg att springa på. Trots den tuffa terrängen klockar tredje kilometern in på 4:55 vilket förvånade mig. Tror det då det tändes ett hopp om att gå in under 25 minuter.

Fjärde kilometern och pulsen hade skenat efter ängen, jag fick hålla igen något och tickar in på 5:13. Den brandman som stod och sprutade vatten kunde inte stått mer lägligt!

Sista kilometern är tuff, ihop med slutet på fjärde kilometer och mer än första halvan på sista är uppför och det går uppför i en backe som ser ut att ta slut, men som sedan fortsätter en bit till, dvs mentalt jobbigt. När jag väl når krönet är det visserligen bara 400-500 m kvar att springa, men då går 200-300m åt till att få ned pulsen för att kunna trycka på på upploppet.

Mål och klockan stannar på 25:05. Riktigt nöjd! Medalj och banan kirrad!